När man kliver in i Sandra Fredins källarlägenhet är det lite som att kliva in i en annan värld. Det första man lägger märke till är en myrsloksliknande varelse i människostorlek som står vid ena väggen och vakar över rummet. När man väl kommit över tröskeln och ser sig om i rummet så upptäcker man även flera andra varelser som står uppställda på hyllor eller hänger från rören i taket.
Sandra har alltid ritat och var väldigt pysslig av sig som barn. Hon ritade frenetiskt tills för tre år sedan då hon blev frustrerad över att hon inte kunde få till djupet så som hon ville ha det i bilden.
– Jag köpte hem lera och jag vet inte riktigt hur det gick till. Plötsligt hade jag den bara i handen och hade gjort en gubbe. Det bara klickade och jag var helt såld. Sedan dess har jag gjort skitmånga dockor. Det är som att måla tredimensionellt, berättar hon.
Hon är helt självlärd och ofta börjar processen med att hon skissar upp ett huvud eller ansikte. Ibland utgår hon från en känsla som hon sedan uttrycker metaforiskt genom dockan.
– Det är kul för jag vet inte exakt hur den kommer bli, det får växa fram. Det kan bli något helt annat från det jag hade tänkt mig.
Sandras dockor är fantasifullt gjorda och tittar man nära så ser man vilken vikt hon har lagt på detaljer som händernas knogar och blodådror i ansiktena.
– Jag har letat efter ett eget uttryck jättelänge. Jag var inte tillfredsställd när jag ritade av saker utan ville ha något eget så det har jag tacklat under en längre tid. Det lossande för ungefär fem år sedan men jag jobbar fortfarande på uttrycket som ger mig mest rättvisa, säger hon.
– Många har sagt att det är lite creepy. Jag ser det inte riktigt på det sättet men jag kan förstå varför de tänker så. Min pappa har varit här några gånger och frågar hur jag egentligen mår, säger hon och skrattar.
Sandra går just nu andra året på Ölands Folkhögskola med inriktning på konst.
– Jag fick ett sammanhang på skolan, innan fattade jag inte vad jag höll på med. Nu har jag fått analysera min egna konst även om jag tycker att det är jättesvårt. Det är ju det här jag vill hålla på med. Att försörja sig som konstnär kommer bli svårt men jag kan inte tänka mig något annat.
Sandra berättar att hon gjort runt 40 till 50 stycken dockor totalt men än så länge har hon inte velat sälja en enda av dem.
– Jag skulle gärna vilja ställa ut dem någonstans. Några av dockorna jag fått skrota då jag inte får plats med dem här hemma men jag har aldrig funderat på att sälja dem. Det handlar inte om att tjäna pengar, bara jag får göra det jag tycker är superkul så är jag nöjd, avslutar hon.
Kolla in bilderna i arkivet nedan.