För första gången sedan 2008 så var det en skola som lyckades ta dubbla segrar i skolrugbyn. Både Lars Kaggskolans damer och herrar visade att de var de starkaste lagen under torsdagens drabbning.
– Jag tror att chocken släppte i morse, säger herrarnas poänggörare Calvin Silverstrand.
Herrarna hade en spännande sistaperiod där Lars Kagg slutligen vann i sudden death.
– Det kändes ändå som att vi hade kontroll över hela matchen. Även när de kvitterade så behöll vi lugnet och kunde trycka in i det sista. Vi kan tacka våra löprundor för vinsten. I slutändan kändes det som att vi hade mest ork.
Damernas match var inte lika spännande utan avgjordes redan i första perioden.
– Kagg har aldrig varit bra på att gå ut offensivt i första perioden men det gjorde vi igår. Vi chockade nog Stagg/Jenny och vi fick mer och mer självförtroende. Vi kunde spela lugnt och samtidigt ha roligt, säger damernas lagkapten Elna Persson.
Både Elna och Calvin hörde till de spelare som imponerade lite extra under torsdagens match.
– Jag är en snabb spelare och vi spelade ett spel som gynnade mig med mycket löp på kanterna. Sedan har jag ganska lätt för att hitta luckorna när jag kommer fram till mattan, säger Calvin.
– Min styrka är att jag är väldigt orädd. Sedan är jag ganska stark och svår att flytta på. Jag kände att jag istället kunde flytta på de andra tjejerna som stod i min väg, säger Elna.
En annan spelare som förtjänar att nämnas är Jenny Svensson, hon gjorde fyra av Kaggs fem poäng.
– Jag har haft många ganska ”allvarliga” skador. Det kändes skönt att det gick trots mina motgångar. Det jag gjorde bra var nog att jag vågade tro på mig själv och mina bästa kunskaper. Jag hade riktigt roligt där ute och det gjorde att jag bara ville fortsätta spela- vilket ledde till framsteg och en bra prestation från både min och lagets sida. Men en center kan inte spela utan sina blockar. Så min prestation ligger väldigt mycket i att mina lagkamrater spelade helt perfekt.
Alla tre nämner flera gånger att en av faktorerna till lagens vinst ligger i att det har funnits en fantastisk laganda.
– Damerna och herrarna har tränat tillsammans i år vilket har höjt allas prestationer eftersom alla taggar varandra. Det fanns alltid någon där som kunde pusha en till att göra bättre ifrån sig, säger Elna.
Det är svårt för dem att beskriva känslan efter att ha tagit en dubbelseger. Elna är särkilt känslosam eftersom det är hennes tredje och sista år med laget.
– Det är en helt obeskrivlig känsla. Jag minns hur ledsen jag var över damernas förlust förra året och nu är jag bara så lycklig över att jag fick avsluta på ett så bra sätt. Det har varit en krokig väg fram till den här vinsten med skador och rekrytering av spelare så det betydde mycket att vi fick känna att vi faktiskt var ganska mycket bättre än motståndarna.
– Igår kände jag en lycka som jag aldrig känt innan faktiskt, säger Jenny.
Herrarna och Calvin hade ingen aning om att damerna redan vunnit sin match när de gick ut för att avgöra sin.
– Man har ett sånt fokus och tunnelseende på sin egna match. Under pauserna pratar damerna och herrarna inte med varandra och man lyssnar inte på om det jublas under damernas match. Det var först när jag spelade och tittade bakåt på en av tjejerna som nickade som jag visste att de hade vunnit sin match. Eftersom vi har tränat så mycket tillsammans så känns deras seger som vår seger. Det var ett stort gråtkalas för alla under hela kvällen sen, säger Calvin.
Elna vill passa på att lyfta upp och tacka tränarna Adnan Beckovic och Rasmus Hansson som i år tränade båda lagen.
– De är fantastiska tränare som jag har enorm respekt för, inte bara på rugbyplanen utan även utanför.
Slutligen, hur känns det i kroppen idag?
– Segt! Jag fick en smäll på näsan i första perioden så att den är helt svullen, det är nog den som gör mest ont idag, säger Elna.
– Jag fick en smäll i bröstet så jag har lite svårt att andas. Men det bryr jag mig inte om! Vi vann ju igår! Det är allt som räknas, avslutar Calvin.