Benen lydde inte och sedan kom skakningarna – för sex år sedan diagnostiserades Ewa Vikestam, 62, från Borgholm med Parkinsons sjukdom.
– Fån början ville inte vänstra benet lyda, det släpade efter, var stelt och konstigt. Sedan kom skakningarna, berättar Vikestam.
– Jag gick till husläkaren som skickade mig till neurologen. Där gjorde jag flera undersökningar för att utesluta andra sjukdomar. Till slut insåg läkarna att det var Parkinson.
Under flera års tid åt Ewa tabletter för besvären men symptomen – skakningarna och benen som vägrade lyda – blev bara värre. Trots ökade doser av medicinen tvingades hon sluta sitt arbete som lärare i Borgholm för två år sedan.
– Till sist blev svackorna, off-perioderna som vi kallar dem, för långa och djupa. När de inträffade blev det svårt att gå och röra sig.
Vändningen i Ewas liv kom i höstas. I början av oktober åkte hon till Universitetssjukhuset i Linköping och fick en så kallad Apomorfin-pump. Pumpen består av en dosa med läkemedel som i jämn takt tillför kroppen rätt mängd medicin och är kopplad till en nål under huden.
– Det är som ett nytt liv. Jag kan göra mycket mer, orkar mer och påverkas inte lika mycket av on- och off-perioderna som förut. Det påverkar såklart även psyket och humöret. Jag känner att man kan åstadkomma lite mer nu, säger Vikestam.
Behandlingsmetoden med Apomorfin-pump har använts i flera år i Sverige men inte alla landsting har använt sig av den. En rapport från Socialstyrelsen som påpekade stora skillnader i vårdmöjligheter för patienter med Parkinson blev Ewas biljett till ett bättre liv. Den 9 januari gör hon sin första arbetsdag på flera år.
– Jag ska testa en halvtidstjänst på Kalmar läns museum. Om jag inte hade haft pumpen hade jag inte vågat ta chansen. Förut var det så långa perioder under dagen som man mådde dåligt och då hade det inte gått att jobba, säger Vikestam.