Hälso- och sjukvårdsdirektören Ragnhild Holmberg har tidigare sagt att förändringen på sjukhuset inte kommer göra att kvalitén på sjukvården blir lidande. Det är inte en uppfattning som delas av alla inom personalstyrkan på sjukhusen, tvärtom. Många i personalen blir mer och mer frustrerade över den egna situationen.
– Platserna minskar på sjukhuset trots att befolkningen ökar. Det är en besvärlig ekvation. Trots att avdelningarna är fulla vill läkarna från akuten lägga upp nya patienter. De får klämmas in eller hålla till i korridoren i väntan på rum och varje sjuksköterska tvingas ha fler patienter på sitt ansvar än vad som var planerat, säger en sjuksköterska som 24Kalmar har varit i kontakt med, som har jobbat på sjukhuset i Kalmar i flera år.
Sjuksköterskan vittnar specifikt om en incident i somras där en svårt sjuk person ska ha inkommit till sjukhuset när alla enkelsalar för vård var upptagna. I en av dessa salar ska en nyligen avliden person ha legat i väntan på att bli dödförklarad.
I den stunden tvingades personalen på sjukhuset att ta beslutet om att rulla ut den avlidne personen i korridoren för att frigöra enkelsalen åt den nyss inkomne och svårt sjuke personen.
– Den nya patienten kommer till avdelningen samtidigt som den avlidne ligger med ett lakan för kroppen ute i korridoren. Som tur var så fanns de inga anhöriga som skulle komma den natten och ta farväl, hur skulle jag förklara situationen för dem, undrar sjuksköterskan.
Framför allt finns besvikelsen hos personalen i att utföra ett allt för ansträngt jobb i en ohållbar situation utan att få särskilt mycket stöd eller beröm i det hårda arbetet. De anser sig slita i det tysta.
– Om man fick en klapp på axeln eller någon som såg att man slet så hade det förmodligen stärkt. Nu sliter man på. Alla sliter, i det tysta. Så länge patienterna får god vård och alla sina mediciner så är landstinget nöjt. Hur personalen mår är det ingen som tar hänsyn till, suckar sjuksköterskan.