När Julian Better förflyttades till ett barnhem långt ifrån sin mamma, som var anklagad för misstanke om spionage, skulle han uppleva skräck, ständig hunger och kyla under året Julian beskriver som det värsta i sitt liv.
Hans pappa hade blivit arresterad av NKVD, säkerhetstjänsten, en tid innan och arkebuserats direkt. Detta visste varken Julian eller hans mamma något om. Mammans verklighet skulle bli lägrens terror och Julians, uppväxten i ett fruktansvärt barnhem.
– Vi var märkta som ”barn till folkets fiender” och därför fick inte politiska fångar uppfostra oss, eftersom de då skulle kunna förvrida våra tankar. Istället skickade man mig och andra barn till ett hem som styrdes av kriminella, vissa av dem mördare, berättar han.
En av de upplevelser som Julian Better minns som den värsta var när de hade kommit till barnhemmet i Syktyvkar. Hans mamma, som hade fått veta att de skulle förflyttas till ett ställe där temperaturen går ned till 40-50 minusgrader, hade med några besparingar låtit sy varma byxor åt Julian. Dessa tog föreståndarinnan ifrån honom och han frös något fruktansvärt.
Han berättar även att barnen inte fick någon mat och de var ständigt hungriga. Allt som fanns i deras huvuden var frågan på vilka sätt de skulle kunna stilla hungern.
Idag åker Julian runt tillsammans med frilansjournalisten Ewa Wymark och föreläser. De lärdomar han har fått utifrån sina erfarenheter är att han är misstänksam mot varje form av ideologi med en kärna av totalitarism, säger han.
– Man måste vara vaksam på sådana drag, även i Sverige, och vårda demokratin.
I början var det svårt att berätta om händelserna men han tycker att det är viktigt att föra fram barnens berättelser, eftersom det inte är så ofta de hörs.
Han tycker att det är bra att ungdomar får lära sig om de hemska händelser som drabbade människor under Stalins terror.
Alma Adili går på Kalmarsundsskolan och satt med under föreläsningen. Hon tyckte att det var väldigt intressant att höra barnens perspektiv.
– Det är inte så ofta man hör det, säger hon.